myrtuva

Idag har jag oroat mej alldeles i onödan. Men, nej det är inget jag kan lova att sluta med. Det är nämligen en mors previlegium eller kanske förbannelse att oroa sig för sina barn. Min yngste kotte kom hem idag. Körandes bil från Jämtland med nytaget körkort. Se, jag hade anledning att oroa mej. Men det positiva i det hela är att det gick bra. Han kom hem välbehållen. Annars har dagen varit helt vanlig. Med jobb och annat. Jag känner mej nöjd och tillfreds med dagen. Jag ler som en sol och inte ens oljudet från grannen kan få mej att fälla en sur komentar. Som sagt "det tar sig" som mordbrännaren sa. Ha de´